carolineakermans

Ja, det är nog inte många som kan baka lika bra som min älskade Farmor! Även fast jag i minst 10 års tid har haft som tradition att julbaka hos Farmor blir det ändå inte likadant när hon inte är med. Har nu provat att baka lite småkakor som är typiska "Farmor"- kakor och nog blir dom bra men inte alls som hennes!

Jag tror det är hennes blotta närvaro som gör att man alltid lyckas när hon är med. Sedan kanske det krävs 50-60 års erfarenhet av bakning för att man ska komma upp till hennes nivå. Så det är väl bara att fortsätta baka...

Här kommer en bild på min allra första sockerkaka gjord enligt min Farmors recept. Den blev inte som hennes men mycket god ändå!

Morfar dog för en vecka sedan nu!

Morfar kommer alltid ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta! Det har alltid varit så härligt att komma och hälsa på i Lo och det har väl inte undgått många att jag även fortfarande trivs väldigt bra där. I hans och mormors hem var man alltid välkommen och man bemöttes alltid av en enorm värme. Jag hoppas den värmen finns kvar där även fast de inte bor kvar där längre. Är så tacksam för att jag fått ha honom ända tills jag fyllt 24 år och att jag faktiskt hann med att träffa honom bara ca en vecka innan han dog.

Jag har väldigt många fina minnen med min morfar. Minns när jag var liten och fick följa med på olika skogspromenader och han berättade och visade alltid så mycket. Dumt nog kommer jag inte ihåg allt han berättade. Sedan minns jag också så väl när jag fick sitta i rockarden när han var ute och tränade hästarna. Minns också hur ont i magen jag fick ibland för att det skumpade så. Jag minns också hur mysigt det var att kunna gå till hästarna i stallet och få rykta dem eller bara hjälpa morfar med något annat där.

Kommer ihåg en gång för länge, länge sedan när mormor och morfar fick en kalv som blev utan mamma vid födseln. Jag, Sofia och Laura döpte den till Ferdinand eftersom den var helt svart, men jag minns också att den blev kallad "lillkalven" eftersom den alltid var så liten. Ett lite roligt minne så här i efterhand var när jag vid julafton samma år frågade mormor vart "lillkalven" tagit vägen och hon hann nog inte riktigt tänka efter för hennes svar blev att det var kalvsylta av honom. Haha, sån tur var så var jag så pass stor att jag faktiskt visste var köttet kom ifrån, men jag blev nog ändå ganska paff. Haha!

Även om jag inte kommer kunna se eller prata med morfar mer så är han inte borta. Han kommer alltid vara en stor och väldigt viktig del av mitt liv och min uppväxt och jag är så tacksam för alla gånger jag fått komma och hälsa på och för den trygghet det givit!

Tack för allt älskade morfar, du kommer alltid leva kvar i mig! Hoppas du nu får sova gott!