Tar det aldrig slut nån gång?!
Rubriken syftar till min snuva. Känns som om det inte kan finnas så mkt snor kvar med tanke på hur mycket jag snorat det senaste dygnet. Men men.
Jag är förkyld som tusan. Kände redan i söndags att det var nått lurt på g men då ignorerade jag det och tog mig ändå till iksu för stepmuskel. Det var det tyngsta träningspasset jag någonsin vart med om. Inte ens när jag vart som allra mest otränad har det varit så jobbigt. Så nått lurt var det allt. Kändes inte 100 men ändå helt ok på måndag och tisdag, men på onsda så bröt det ut totalt. Igår somnade jag inte förrän 3 för det kändes som om jag skulle kvävas av allt snor. Tillsist somnade jag i alla fall. Idag känner jag mig mycket piggare men jag är fortfarande fruktansvärt snorig. Aja, nog om detta.
I måndags började ett nytt moment, Räkenskapsanalys och värdering heter det. Det är en fortsättning på förra momentet och det PM vi gjorde då skall vi nu utveckla ytterligare. Vi skall med hjälp av så kallade nyckeltal kunna analysera företaget (i vårt fall Sandvik) och dra slutsatser om deras finansiella ställning. Rätt intressant är det faksitkt, men den här dumma förkylningen kunde nästan inte komma mer opassandes. Lina och Marielle skall åka till fjällen vecka 11 och det innebär att vi måste va klar med PMet en vecka före alla andra. Tillråga på allt så är även Lina dyngförkyld, vilket innebär att vi har ett tugnt lass att dra nu i helgen och den kommande veckan. Men men, jag är ju kvar sista veckan iaf, så om det skulle krisa sig så får jag väl göra en insats.
Egentligen skulle mamma och Laura komma upp till mig i helgen, men även Laura är förkyld så vi beslutade sent igår att det var smartast att skjuta på det några veckor. Är inte så roligt att ha besök om man inte orkar göra nått.
Här är alla samlade, Från vänster; Farmor, Morfar, Mormor, Farfar. Kortet togs på pappas 50 årskalas, och det är sista gången som jag såg allihop tillsammans innan farfar dog.
Jag är förkyld som tusan. Kände redan i söndags att det var nått lurt på g men då ignorerade jag det och tog mig ändå till iksu för stepmuskel. Det var det tyngsta träningspasset jag någonsin vart med om. Inte ens när jag vart som allra mest otränad har det varit så jobbigt. Så nått lurt var det allt. Kändes inte 100 men ändå helt ok på måndag och tisdag, men på onsda så bröt det ut totalt. Igår somnade jag inte förrän 3 för det kändes som om jag skulle kvävas av allt snor. Tillsist somnade jag i alla fall. Idag känner jag mig mycket piggare men jag är fortfarande fruktansvärt snorig. Aja, nog om detta.
I måndags började ett nytt moment, Räkenskapsanalys och värdering heter det. Det är en fortsättning på förra momentet och det PM vi gjorde då skall vi nu utveckla ytterligare. Vi skall med hjälp av så kallade nyckeltal kunna analysera företaget (i vårt fall Sandvik) och dra slutsatser om deras finansiella ställning. Rätt intressant är det faksitkt, men den här dumma förkylningen kunde nästan inte komma mer opassandes. Lina och Marielle skall åka till fjällen vecka 11 och det innebär att vi måste va klar med PMet en vecka före alla andra. Tillråga på allt så är även Lina dyngförkyld, vilket innebär att vi har ett tugnt lass att dra nu i helgen och den kommande veckan. Men men, jag är ju kvar sista veckan iaf, så om det skulle krisa sig så får jag väl göra en insats.
Egentligen skulle mamma och Laura komma upp till mig i helgen, men även Laura är förkyld så vi beslutade sent igår att det var smartast att skjuta på det några veckor. Är inte så roligt att ha besök om man inte orkar göra nått.
Här är alla samlade, Från vänster; Farmor, Morfar, Mormor, Farfar. Kortet togs på pappas 50 årskalas, och det är sista gången som jag såg allihop tillsammans innan farfar dog.
Farfar
Farfar dog för två veckor sedan. För mig är det är första gången som någon riktigt närstående går bort. Har funderat över hur jag skulle reagera och hur det skulle kännas. Ibland är jag väldigt ledsen men ibland känner jag en lättnad. Jag vill ju tro att farfar har det mycket bättre där han är just nu. Framför mig ser jag hur han helt obehindrat promenerar fram, hur han skrattar och pratar med alla sina vänner som också de fått överge detta liv och hur han njuter av tillvaron.
Även om jag inte kan se eller ta på farfar längre, så är han inte borta. Han kommer alltid att finnas i mitt liv och jag är så innerligt stolt och evigt tacksam för den tid jag fått med honom.
Jag kommer aldrig glömma hur han åt messmör direkt från smörkniven, hur han alltid skämtade om allt han inte hade varit såsom balettdansös, isprinsessa gymnast, hur han ropade på grannens katt Hjalmar, när han körde med baklastarn, när han ringde pga dataproblem. Kommer heller aldrig glömma när han och farmor båda med glimten i ögat smågnabbades med varandra.
En vecka innan begravningen samlades vi i den närmsta släkten för att få ta farväl av farfar i enskildhet. Vi sjöng en sång och sedan fick vi för sista gången se honom. Det var jobbigt men också vackert och han såg så oerhört fridfull ut. I fredags så hölls begravningen i Eds kyrka. Begravningen var fin, med mycket sång.
Tack för allt Älskade Farfar!
Även om jag inte kan se eller ta på farfar längre, så är han inte borta. Han kommer alltid att finnas i mitt liv och jag är så innerligt stolt och evigt tacksam för den tid jag fått med honom.
Jag kommer aldrig glömma hur han åt messmör direkt från smörkniven, hur han alltid skämtade om allt han inte hade varit såsom balettdansös, isprinsessa gymnast, hur han ropade på grannens katt Hjalmar, när han körde med baklastarn, när han ringde pga dataproblem. Kommer heller aldrig glömma när han och farmor båda med glimten i ögat smågnabbades med varandra.
En vecka innan begravningen samlades vi i den närmsta släkten för att få ta farväl av farfar i enskildhet. Vi sjöng en sång och sedan fick vi för sista gången se honom. Det var jobbigt men också vackert och han såg så oerhört fridfull ut. I fredags så hölls begravningen i Eds kyrka. Begravningen var fin, med mycket sång.
Tack för allt Älskade Farfar!
