carolineakermans

Ja jag har bestämt att jag ska öppna denna bloggen igen. Kan ju vara någon som tycker det är intressant att läsa om hur jag hade det i Prag! Så här har ni min gamla blogg!!

Jag har bestämt mig för att öppna en ny blogg.

Idag bär det av mot hemtrakterna igen! Sofia fyller ju år imorgon och hon ska också hem till Sollefteå. Och det är inte så ofta vi lyckas vara hemma samtidigt numera så då tänkte jag att jag skulle passa på att åka hem jag också.

Sedan nästa vecka har jag planerat att göra ett besök hos Ilona i Finland! Dock har jag nyss insett att jag har ett litet dilemma. Jag vet inte alls vart jag har mitt pass. Jag hade mitt pass senast då jag åkte från Prag i Januari. Men eftersom jag har flyttat så mkt så har jag i nuläget ingen koll alls på vart det kan vara. Det borde ligga bland alla mina ouppackade flyttpåsar och flyttkartonger. Suck... aja jag hoppas verkligen jag hittar det. Har 4 år kvar på det, och ett nytt kostar 400sek. Så det är ju lite onödigt! Men det är väl bara att vända upp och ned på alla väskor och kartonger och hålla tummarna!

Ända sedan jag fick låna pappas NC10, pga min lilla kaffeincident i Prag, har jag varit supersugen på att skaffa mig en sådan själv. Den tar inte mer plats än en liten kursbok, har bra skärm och bra batteritid.

Nu äntligen tog jag tag i saken gjorde en beställning.

Tänkte bara säga att det vore väldigt roligt att få någon kommentar emellanåt så att jag vet vilka det är som läser! Så lämna gärna ett litet fotavtryck!

Ja nu är det i princip bestämt att det blir en resa till Gävle under självaste påskhelgen! Ska dit och hälsa på Frida. Det ska bli så roligt så. Har knappt varit i Gävle så det blir intressant bara det!

Japp det var allt för mig!

Nu blire tentaplugg!

Eftersom jag fått jobb på Handelsbanken i Kramfors även i år kommer jag nog tillbringa mycket tid i Lo för att spara in på lite bensinkostnader. Dock kan det nog bli ganska ensamt eftersom det inte bor någon där längre. Men detta har jag nu löst!

Ja idag har jag varit duktig tycker jag! Äntligen har jag avklarat min första joggingrunda! Ojj vad imponerad jag blev av mig själv. Med tanke på att jag inte har tränat löp-kondition på nästan 10 månader så gick det väldigt bra. Joggade i ca 25 minuter. Dock i ett lugnt tempo men ändå! Det är iaf ett första steg mot mitt mål! Nu är det bara att fortsätta så kommer detta gå galant!

Lite komiskt ändå att hela förmiddagen har varit väldigt solig och varm, och så när jag väl bestämt mig för att gå ut så börjar det regna efter bara 10 minuter! Haha! Men men det var ju varmt ute så det gjorde nästan inget att få lite svalt regn över sig.

Ja, det är nog inte många som kan baka lika bra som min älskade Farmor! Även fast jag i minst 10 års tid har haft som tradition att julbaka hos Farmor blir det ändå inte likadant när hon inte är med. Har nu provat att baka lite småkakor som är typiska "Farmor"- kakor och nog blir dom bra men inte alls som hennes!

 

Jag tror det är hennes blotta närvaro som gör att man alltid lyckas när hon är med. Sedan kanske det krävs 50-60 års erfarenhet av bakning för att man ska komma upp till hennes nivå. Så det är väl bara att fortsätta baka...

 

Här kommer en bild på min allra första sockerkaka gjord enligt min Farmors recept. Den blev inte som hennes men mycket god ändå!

 

 

 

 

Morfar dog för en vecka sedan nu!

Morfar kommer alltid ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta! Det har alltid varit så härligt att komma och hälsa på i Lo och det har väl inte undgått många att jag även fortfarande trivs väldigt bra där. I hans och mormors hem var man alltid välkommen och man bemöttes alltid av en enorm värme. Jag hoppas den värmen finns kvar där även fast de inte bor kvar där längre. Är så tacksam för att jag fått ha honom ända tills jag fyllt 24 år och att jag faktiskt hann med att träffa honom bara ca en vecka innan han dog.

Jag har väldigt många fina minnen med min morfar. Minns när jag var liten och fick följa med på olika skogspromenader och han berättade och visade alltid så mycket. Dumt nog kommer jag inte ihåg allt han berättade. Sedan minns jag också så väl när jag fick sitta i rockarden när han var ute och tränade hästarna. Minns också hur ont i magen jag fick ibland för att det skumpade så. Jag minns också hur mysigt det var att kunna gå till hästarna i stallet och få rykta dem eller bara hjälpa morfar med något annat där.

Kommer ihåg en gång för länge, länge sedan när mormor och morfar fick en kalv som blev utan mamma vid födseln. Jag, Sofia och Laura döpte den till Ferdinand eftersom den var helt svart, men jag minns också att den blev kallad "lillkalven" eftersom den alltid var så liten. Ett lite roligt minne så här i efterhand var när jag vid julafton samma år frågade mormor vart "lillkalven" tagit vägen och hon hann nog inte riktigt tänka efter för hennes svar blev att det var kalvsylta av honom. Haha, sån tur var så var jag så pass stor att jag faktiskt visste var köttet kom ifrån, men jag blev nog ändå ganska paff. Haha!

 

Även om jag inte kommer kunna se eller prata med morfar mer så är han inte borta. Han kommer alltid vara en stor och väldigt viktig del av mitt liv och min uppväxt och jag är så tacksam för alla gånger jag fått komma och hälsa på och för den trygghet det givit!

 

Tack för allt älskade morfar, du kommer alltid leva kvar i mig! Hoppas du nu får sova gott!

Ugnsfat 40X26,5 cm ur Hertha Bengtssons Kokaserie från 50-talet 107:- inkl frakt

 

 

 

 

Ugnsfat Rörstrand Berit 30 x 23 cm     62:- inkl frakt

 

För nästan ett år sedan hette min rubrik Prag Here I Come. Då kändes denna dag, min allra sista dag i Prag, så oerhört långt borta. Helt ofattbart att tiden rusat iväg så enormt fort.



Kort och gott kan jag nog sammanfatta detta äventyr som det största och mest lärorika jag någonsin varit med om. Även om det inte alltid har gått som på räls här så känner jag att jag under denna tid har lärt mig så otroligt mycket om både mig själv och om andra. Jag känner mig mycket mer självständig som person och jag har fått vänner jag förmodligen kommer hålla kontakt med livet ut! Bättre än så kan det nog inte bli?!?

Detta blir förmodligen det allra sista blogginlägget jag skriver innan jag återvänder hemåt imorgonbitti.
Nu hoppas jag på; att få några timmars sömn, att jag inte försover mig, att receptionen inte strular imorgon då jag lämnar tillbaka nyckeln, att jag inte har för tungt bagage och att hela resan går som smort. Sedan hoppas jag samma sak för min älskade Joel som ju också är på väg hemöver! Hans tidigare erfarenheter av Ryanair är ju inte de allra bästa och man ska ju inte säga hej innan man är över ån sägs det ju...

Godnatt!!

Detta intressanta diagram hittade jag bland mina föreläsnings-slides till tentan jag gjorde idag.

Den beskriver hur stor andel av respektive lands befolkning som använder sig utav InternetBank.

 

 

Här syns tydligt vilka länder som ligger lite efter...

Jag brukar väl inte blotta mig själv speciellt mycket i bilder här. Mest för att jag inte är och aldrig kommer bli någon linslus. Det är liksom inte min grejj att bli fotograferad...

Under en fest här i Prag började vi gå lös med kameran och när det var min tur att bli fotad fick jag stora problem med att inte blunda av blixten. Efter många försök blev jag sååå fruktansvärt less och kom då på en helt genial lösning.

4 st terracottafärgade höganäs tallrikar och 4 likadana assietter, 190 kr!